Monsters

I en nära framtid har NASA hittat bevis på utomjordiskt liv i vårat solsystem, och skickar en rymdsond att hämta vävnadsprover. När rymdsonden ska landa på jorden igen inträffar dock en olycka, och den crashar över norra Mexico. Vävnadsproverna trivs förträffligt i den mexikanska hettan, och snart tvingas man evakuera halva landet. Längsmed den amerikanska gränsen byggs en enorm mur för att hålla varelserna borta, och rakt genom mexiko upprättas en hårdbevakad gräns.

Sex år senare är Andrew, en cynisk och bitter fotograf, på uppdrag i Mexico. Uppdraget går ut att på att ta bilder på de attacker som blir allt vanligare längmed gränsen mot zonen.

När Andrew har sitt livs skop på gång ringer telefonen dock. Chefens dotter, Samantha, har varit på semester i Mexico och befunnit sig på ett av de attackerade hotellen. Chefen är nu utom sig av oro, och beordrar Andrew att se till att Samantha kommer hem oskadd.

Karta över den infekterade zonen.

Motvilligt accepterar Ander chefens order, och tillsammans med Samantha sätter han sig på ett tåg som ska ta dem till kusten. Därifrån ska de ta färjan till tryggheten i USA. Man kan ju ställa sig lite frågande till varför den stenrike chefen inte sätter sin dotter på ett flyg hem, utan på ett tåg i riktning rakt mot zonen. Men ställer man sig sådana frågor blir det inte särskilt kul att se på film, eller hur?

De får hur som helt krångel på resan, och måste färdas genom den infekterade zonen för att komma hem till USA.

Det som måste sägas till den här filmens fördel är att den, trots en del konstigheter, är tämligen unik. Den har alla attribut som man väntar sig hos en billig skräckfilm - men det blir aldrig en skräckfilm. Tvärtom blir det en ganska lugn (kärleks-)resa genom ett exotiskt framtidslandskap. Därtill finns en hel del ganska sublima men ovanligt välriktade ironiseringar över hur vårt (amerikanarnas) samhälle ser ut.

Tyvärr har regissören en lite för stor kärlek till mörka nattscener, varför stora partier av filmen blir ett jobbigt kisande mot TV:n för att försöka se vad som händer.

Det slutgiltiga omdömet blir trots allt 2,5 av 5 inspirerade Didde. Det kunde ha blivit mer - mycket mer - om regissören filmat lite mer i solljus, eller åtminstone kostat på sig strålkastare till nattscenerna. Men det är en unik film, och jag gillar den. Boobs? Dåligt där 0 av 5. Hunks? Njae, 1 av 5 för att vara generös. Gore? Tveksamma 1 av 5 även där.¨

TRAILER

//Nomman