onsdag 29 december 2010

Tomorrow When The War Began

Två australiska tonårstjejer bestämmer sig för att åka ut och campa. Den ena tjejen vill ha med sig sin pojkvän för att kunna knulla (jo, dom säger så), och då vill den andra tjejen förstås ha med sig några kompisar också. Tillslut blir det ett gäng om sju australiensiska tonåringar som åker ut i bushen för att leva livet under ett par dagar.

Första natten på campingen ser de en massa militärplan flyga förbi, men tänker inte mer på det. När de väl kommen tillbaks från camping-resan visar det sig dock att Australien blivit invarderat av någon främmande stormakt, och de enda som finns kvar för att kämpa är.. tonårsgänget.
I vanlig ordning när jag har sett en film finns det mycket som skulle kunna ifrågasättas.
- Vem vill invardera Australien?
- Hur lyckas de göra det över en natt?
- Varför plockar de två tonårstjejerna bara med sig folk dom inte känner på campingturen, har dom inga vänner?
- Varför blir huvudpersonen kär i en kines?

Många frågor, och helt i vanlig ordning så skiter jag i svaren. Jag gillar filmen. Det är snygga tjejer, ett par heta killar, och en riktigt skön stämning rakt igenom. Det känns kort och gått uppfriskande att se an action-komedi från ett annat land än USA. Australiensare är så.. mycker konstigare. Och det märks, på gott och ont.

Filmen samlar på sig tre soliga diddes, två boobs (mest för snygga brudar snarare än mycket hud), tre hunks för den galne greken. Och gore? Ovanligt dåligt. Noll gore.



//Nomman

tisdag 28 december 2010

Ca$h

I slutet av en polisjakt, när en rånare [Sean Bean] förstått att han kommer åka fast kastar han ut väskan med pengar ur bilen, för att senare kunna hämta pengarna.

Väskan landar av en slump på en korkat men snäll killes motorhuv, och mot bättre vetande tar han med pengarna hem till frugan. Tillsammans börjar de så slösa på pengarna som de antar att ingen någonsin kan spåra till dem.

Problem uppstår när rånarens lillebror [också Sean Bean] kommer till staden för att leta reda på storebrorsans försvunna pengar.

Lillebror Bean är något av ett geni, och hittar snart det korkade kärleksparet. Lillebror Bean är också smått fantatisk, och gör allt för att få tillbaks vartenda öre av pengarna - även de som redan spenderats.
 
En ojämn på det store hela ganska trevlig film. Sean Bean är fenomenal i båda sina roller, och resten av skådespelarna duger även de. Lite ojämn, men man skrattar och njuter oftare än inte.

Tre glada Diddes of awesomeness, två boobs för en fin flicka med förkärlek för underkläder, tre hunks för 2xSean Bean.. Gore då? Njae, dåligt även denna gången. Det blir en etta i gore, och då är jag generös.

TRAILER, typ



//Nomman

Knight and Day

 June [Cameron Diaz] ska flyga hem till sin systers bröllop. På flygplatsen möter hon en charmig gentleman, Ryan [Tom Cruise] som hon också hamnar på samma flyg som. June blir genast störtkåt på den mystiske Ryan och berättar direkt alla sitt livs största drömmar och hemligheter för henne.

När June sedan går på toaletten passar Ryan på att döda samtliga andra ombord på flygplanet. De är någon slags superskurkar. Eller superagenter. Riktigt vad de är beror på vad man väljer att tro om Ryan. Supercharmig skurk, eller psykiskt störd superhjälte?

Filmen fortsätter därefter i en behaglig action-humor-späckad lunk. Diaz är charmigt dum, Cruise räddar henne. Diaz är charmigt dum igen, och Cruise räddar henne.

Egentligen finns det mycket att klaga på. Vissa scener är direkt overkliga (och då menar jag inte när en yrkesmördare drar ut kniven han fått genom hjärtat och fortsätter jaga Diaz). Andra känns helt otippade. Men samtidigt är det en charmig film som lyckas med precis vad den är menad att göra. Att underhålla.

Den förtjänar därför 3 av 5 glada diddar. Dessutom finns det även godkänt med bode Boobs och Hunk för den som gillar 40-plussarna Diaz och Cruise. Gore? Njae. Det är kniven genom hjärtat, men det blöder knappt ens då.




//Nomman

måndag 20 december 2010

The Shining [1997]

TEMA:  Stephen King

Stanley Kubriks The Shining från 1980 är en av världens mest uppskattade och hyllade skräckfilmer. Men Stephen King, som ursprungligen skrev romanen The Shining, var aldrig nöjd med hur Kubrik behandlade hans karaktärer.

Därför beslöt sig Stephen King 1997 för att rätta till de fel som Kubrik gjort i sin egen filmatisering av The Shining. Många påstår felaktigt att 1997 års version av filmen är en dålig remake. Det stämmer alltså inte, om något borde 1997 års version betraktas som originalet. Möjligen ett av två original, om något sådant är möjligt.

Dålig då?

Ja, delvis är den fasansfullt dåligt. Specialeffekterna är fasansfullt dåliga, och det finns en scen med växter som rör på sig som är så fasansfullt dålig att man gapskrattar trots att tanken är att man ska skita på sig av rädsla (det gjorde jag när jag läste boken!).

Men där slutar det dåliga, och det bra tar vid. Med en dubbelt så lång spellängd som Kubriks version finns mer utrymme att lära känna de delvis komplexa karaktärerna - trevligt. Kubriks version är fantastisk, men kanske lite väl svartvit i sitt porträtterande av framförallt John Torrance (Weber/Nicholson). Dessutom uppskattar jag elementet av övernaturlighet som är mycket tydligare i Kings version än i Kubriks. Den förklarar en hel del.

Så vad tycker jag egentligen?
Med en bra regissör och bättre skådisar kunde det här ha blivit full pott. Som det är räcker det inte hela vägen fram. Men väl tillräckligt för att man faktiskt ska trivas ganska bra i TV-soffan under de tre timmar spektaklet pågår.




//Nomman

The Town

The town handlar om ett gäng bakrånare i charlestown..mer än så behöver du igentligen inte veta.
det involverar även en kärlekshistoria, givetvis med Ben Afflecks karaktär, men denna bör ibland ignoreras för bästa upplevelse.

Att klanka ner på Ben Afflecks oförmåga att skådespela känns typ lika orginellt som att lägga till "230 people likes Justin Bieber !1!1" på youtube för folk som tryckt på tumme ner knappen.
Det finns nog många Uwe Boll filmer med bra så mycket värre skådisar så att säga.
Det tycks dock att Affleck inte är kapabel till att spela något annat än guy next door. Sådär dumsnäll.
Men det funkar för det mesta bra i The Town.

Det är nog snarare storyn som har vissa hål som gör filmen till fragmentalt briljant men också lökig åt helvete.Fan!Scitzofrent!
Det hade kunnat varit så bra.Borde inte säga mer än så för att inte spoila.Men se den för tusan!Det grymma överväger det dåliga alla gånger.


Det är frossrunk på alla sköna detaljer i heisterna , som när våra hjältar rånarna lägger folks mobiler i en skål med vatten och klär ut sig till poliser, nunnor och häller blekmedel över hela skiten. Mumma!
Det är Oceans 11 fast smutsigare och råare och mer realism , och helvetiskt spännande.

Jeremy Renner(snubben från Hurt Locker, se den också för bövelen om du inte redan gjort det) är klockren som amerikan-irländskt övervåldsbenäget whitetrash, för att inte tala om hans crackhora till syrra! Gotta love that shit!

fyra och en halv adrenalinstinna Diddes trots vissa tvivelaktigheter.

                   TRAILER


//Carlo

torsdag 16 december 2010

Tropic Thunder

Tropic Thunder är filmen om ett gäng diviga skådespelare (Ben Stiller, Jack Black, m.fl.) som ska spela in en krigsfilm i Vietnam baserad på en falsk krigshjältes (Nick Nolte) memoarer.
Filmens producent (en ful, fet och underbart vidrig Tom Cruise!) bestämmer sig tidigt för att "pull the plug" på filmen, men filmens regissör vägrar att ge sig. Utan att berätta för skådespelarna att filmen blivit stoppad flygar han ut dem i Vietnams djungel, där han riggat kamerar i vartenda träd. Där är hans plan att dumpa av skådespelarna, som får spela ut filmen i en nollbudget-miljö.

Resultatet?

Regissören trampar på en mina och dör. Skådespelarna med Ben Stiller i spetsen är övertygade om att de fortfarande befinner sig på en inspelnignsplas, och skrattar glatt när de hamnar i strid med Vietnamesiska drogodlare.

Filmen är bra, och har så pass många paralella storylines (Ben Stiller kör sitt race, Jack Black och resten av gänget sitt race, Tom Cruise och Stillers agent ännu ett) att man aldrig blir uttråkad.

Kanske är det ölen som talar, men den här filmen förtjänar i min mening hela fyra glada Diddar som skrattar hela vägen till den vietnamesiska solnedgången. Dåligt med Boobs och Hunks, och bara medelsvensson Gore. Men fortfararande en underhållande film.




//Nomman

tisdag 14 december 2010

Crank 2 - High Voltage


Crank 2 - High Voltage tar över direkt där Crank slutar. Riktigt när, vad och hur det är tänkte jag inte skriva något om. Jag vill ju inte spoila slutet av ettan för dig som kanske inte har sett den. Vi kan bara konstatera att vi kastas rakt in i hetluften direkt.

Där Crank kan påstås vara något av en parodi på våldsamma actionfilmer kan Crank 2 nog påstås vara en parodi på sin egen föregångar. Klippen är snabbare, actionscenerna om möjligt ännu fler och sjukare. Två minuter in i filmen får vi lära oss precis vad man kan göra med ett mexikanskt anus och ett hageljäver, och på den vägen går det.

Chev Chelios hjärta har ersatts av ett mekaniskt hjärta, och batteriet som driver hjärtat har tagit slut. Det enda sättet att överleva är såledeles genom elchockar. Elpistoler, statisk elektricitet genom sex, startkablar. You name it, Chev Chelios has done it.

Riktigt vad som kan skrivas om filmen vet jag egentligen inte. Annat än att den är genial. Vissa ser Skriet från vildmarken som en feelgood-rulle. I mina ögon är det här en feelgood-rulle. Hur kan man inte må bra är man ser Jason Hunk Stratham slå och knulla sig igenom Los Angeles?

En scen som fastnat särskilt på näthinnan hos mig är när en japansk skurk skär av sig bröstvårtorna som en del av ett straff för att han misslyckats med något. Sinnessjukt, och vackert.




//Nomman

Shot 'Em Up


"I need men understand!? I need a lot more men!!"

Ungefär så kortfattat kan man beskriva denna action-film som tar "ONE MAN..." till helt nya höjder. Det som gör den så pass speciell är att den lyckas komma undan med alla dess klychéer och till synes obligatoriska kommentarer, vilket är väldigt svårt med tanke på vad 80-talet lämnade efter sig. Det är inte många gånger jag ser en film med så pass larviga scener och dialoger att det blir mäktigt på ett sätt jag aldrig kunnat ana. 12-åringen i mig ställer sig upp och tjuter av glädje när vår hjälte övermannar en helt oanande hejduk, slår in en morot genom munnen och ut genom nacken, för att på hederlig actionmané säga i stundens allvar:

"Eat your vegetables..."

 Både larvigt och mästerligt på ett sätt jag inte riktigt kan förstå själv. Det är väl för att filmen i sig inte försöker ta sig på så stort allvar som den lyckas. 

Men ska jag försöka sammanfatta vad jag sett? Ja, försöka är allt jag kan.
Tänk er följande scenario:

Du sitter och äter morötter på en busshållplats när en gravid kvinna blir överfallen i en gränd. Din instinkt är självklar, idioterna måste tas hand om. Du går in i en övergiven byggnad och skjuter ihjäl alla skurkar, samtidigt som du förlöser, ja du läste rätt, hennes unge med din högra hand.
Därefter är det bara att fortsätta höja ribban för vad man trodde var möjligt i en film. Du skjuter dig igenom horhus, flygplan, stugor, bilar, lekparker, ja, allt du kan tänka dig på den cirka 1.30 timmen filmen består av. Då har jag inte ens nämnt den otroligt snygga sexscenen (saftiga boobs poäng).

Kort sagt, en man, ett barn, någon ond jävel som vill döda barnet, en prostituerad kvinna som har mjölk över och en "djup" konspiration att det knappt är sant.  Vad mer behöver du veta?

Man kan som i tidigare skrivna "Repo Men", få in lite moralkaka över hur Amerika ser på vapen och vad det kommer kunna bli. Men det bryr man inte sig ett skvatt om, i ärlighetens namn väntar man bara på nästa scen och nästa.

Clive Owen, är vår sanne hjälte "Smith" i denna film och gör sitt jobb riktigt bra. Hans one liners flyter som smör över mackan och man bara njuter för varje gång han öppnar munnen för att säga något klipskt (självklart alltid i rätt timing). Lyfter hunkpoängen rätt krafitgt!
En "snygg" primadonna med klyftor över standard finns även här, med namnet Monica Bellucci, som spelar "Donna Quintano". Hon gör sitt och förväntas inte att göra så mycket mer.
Dock ska den största elogen gå till Paul Giamatti, som spelar en riktigt sjuk hitman vid namnet "Hertz". Bara där stannar man upp för att läsa namnet igen. Han har grova aggressionsproblem och en fru som ständigt söker uppmärksamhet på hans mobiltelefon. Sättet han utrycker och för är så klockrent att man ryser av glädje varje gång han får fokus. Det märks verkligen att de måste haft riktigt kul när de spelade in denna film.

Man som kvinna kommer att uppskatta denna fartfyllda resa med allt som man kan begära. Lite naket, lite romans, lite gulliplutt OCH EN JÄVLA MASSA SKJUTVAPEN! Gillade du Crank kommer du älska Shot 'Em Up.
Med ett grymt soundtrack och den lättåtkomliga handlingen, sätter man sig ner i soffan och får ett rakt slag i bröstet. Men det är en njutning, det vill jag lova.

Se den, lev den, bli den!




/Didde (Drake)