På det stora hela en väldigt sund- och bra start på en film känner jag. Nicolas Cage är ju en tidlös kvalitetsstämpel. Och storyn, den behöver vi inte ens snacka om? Den är ju självlysande.
Något annat som är självlysande är den kvinnliga huvudpersonens (Amber Heard) bakdel. Satan vilket saftigt ass hon bjuder på; nästan så att hon förmår mig att vila ögonen på henne istället för Cage - och det hör inte till vanligheterna. Heard spelar en ganska trashig mid-westernbrud som i samband med att Cage passerar genom stan säger upp sig från jobbet och blir misshandlad av sin pojkvän. Bara att hoppa i bilen med Cage, eller hur?
I en större biroll ser vi även William Fichtner (Agent Mahone i Prison Break) som spelar sin gamla vanliga roll. I det här fallet jobbar han för djävulen, och hans uppdrag är att hämta hem Cage till helvetet igen.
Kort sagt blir filmen en Cage och Heards kamp mot klockan för att försöka rädda Cage barnbarn från den elaka kidnapparen (som för övrigt är en psykotisk sektledare) innan de stoppas av någon av de krafter som konvergerar för att stoppa dem; Agent Mahone, Polisen och psykotiska sektmedlemmar i tusental.
Betyget blir ytterst övertygande fem av fem strålande diddar; här finns mycket att njuta av. Boobs landar på 3 av 5 - hade Heard klätt av sig lite mer hade det blivit en femma även här, men hon är notoriskt påklädd. Iställer blir det nästan provocerande när Cage sätter på en mycket äldre servitris.. Hunks då? 4 av 5, Cage är ju där. I en episk sexscen (trots den äldre servitrisen, Cage är ju där). Gore? Ptja, milda 2,5 av 5. Det är ungefär så blodigt som man kan vänta sig, varken mer eller mindre.
//Nomman
