Chernobyl Diaries

Chernobyl. Intetsägande collegeungdomar. Bilen slutar fungera. Det blir mörkt ute. Ett ganska klassiskt koncept till skräckfilm, där miljön egentligen är det enda som sticker ut. Och det ska sägas direkt - jag såg inte den här filmen för att det var en skräckfilm, jag såg den för miljöerna. Lite som en naturfantast kan sitta med erektion framför Animal Planet satt jag med en genant bula på jeansen under stora delar av den här filmen. Pripyat, eller tjernobylstaden, är något av min våta dröm. I mina ögon vilar det nämligen något väldigt vackert i en stad som hastigt övergetts, och som nu håller på att ätas upp av naturen.

För mig med bulan i byxorna blir det således en väldigt trevlig film, framförallt inledningsvis då det blir en hel del snygga vyer från staden.

Men som skräckfilm? Njae, karaktärerna är torra (även om det var ett bra val att göra den busige storebrorn till huvudperson istället för den tråkige lillebrorn som kändes mer amerikanskt stereotypisk). Storyn innehåller i övrigt inga störra överaskningar. Innan jag såg filmen hade inte läst ett ord om den, men ändå gick det i stort sett från ruta ett att lista ut hur filmen skulle sluta. Den enda överraskningen var väl nära-björnupplevelsen.

Därmed inte sagt att den är helt kass. Klarar man av torra karaktärer och överdrivet skakiga handhållna kameror så är det helt godkänd. Dessutom utspelar sig stora delar av filmen i dagsljus, något som är relativt ovanligt i filmer av den här sorten. Tummen upp för det.

Två diddar of awesomeness, absolut inga boobs trots att en av tjejerna var hyffsat tight, dåligt med hunks och dåligt med gore.






//Nomman

Drive Angry

OBS: Eventuella spoilers i videoklippet, men what the heck? Man lever bara en gång!

Nicolas Cage är pappan som dött- och sitter i helvetet. En dag i helvetet får han reda på att dottern mördats, och barnbarnet kidnappats. Då tar han saken in egna händer och flyr från helvetet för att utkräva hämnd.

På det stora hela en väldigt sund- och bra start på en film känner jag. Nicolas Cage är ju en tidlös kvalitetsstämpel. Och storyn, den behöver vi inte ens snacka om? Den är ju självlysande.

Något annat som är självlysande är den kvinnliga huvudpersonens (Amber Heard) bakdel. Satan vilket saftigt ass hon bjuder på; nästan så att hon förmår mig att vila ögonen på henne istället för Cage - och det hör inte till vanligheterna. Heard spelar en ganska trashig mid-westernbrud som i samband med att Cage passerar genom stan säger upp sig från jobbet och blir misshandlad av sin pojkvän. Bara att hoppa i bilen med Cage, eller hur?

I en större biroll ser vi även William Fichtner (Agent Mahone i Prison Break) som spelar sin gamla vanliga roll. I det här fallet jobbar han för djävulen, och hans uppdrag är att hämta hem Cage till helvetet igen.

Kort sagt blir filmen en Cage och Heards kamp mot klockan för att försöka rädda Cage barnbarn från den elaka kidnapparen (som för övrigt är en psykotisk sektledare) innan de stoppas av någon av de krafter som konvergerar för att stoppa dem; Agent Mahone, Polisen och psykotiska sektmedlemmar i tusental.

Betyget blir ytterst övertygande fem av fem strålande diddar; här finns mycket att njuta av. Boobs landar på 3 av 5 - hade Heard klätt av sig lite mer hade det blivit en femma även här, men hon är notoriskt påklädd. Iställer blir det nästan provocerande när Cage sätter på en mycket äldre servitris.. Hunks då? 4 av 5, Cage är ju där. I en episk sexscen (trots den äldre servitrisen, Cage är ju där). Gore? Ptja, milda 2,5 av 5. Det är ungefär så blodigt som man kan vänta sig, varken mer eller mindre.






//Nomman

Gold of the Amazon Women (1979)

Tom Jensen (spelad av Bo Svenson ,en avdankad förlaga till Dolph Lundgren) beger sig ut på äventyr i Amazonas i jakt på Eldorados gyllene salar.
På vägen , med sin sidekick Luis Escobar , får våra hjältar kämpa mot den überonda drogbaronen, gummiormar samt de kåta lättklädda Amazonkvinnorna.

Den som hoppas på att få flukta på en uppskö bara kvinnobehag (boobs) kan vända direkt i dörren.
Trots att det är som ett intro till valfri p-macka (männen stängs in i burar för att sedan tvingas kopulera med dessa fräscha Amazonbrudar med våfflat hår i jungeln helt ohämmat och utnyttjas som avelshingstar) så hintas det endast samlag på det kyskaste av vis.

Anita Fucking Ekberg herself

Må hända att det siktas en liten girls gone wild goes inföding ett tag men inget som väger upp förvätningar man får av en filmposter som denna.

Ska sanningen fram är det här är mer en film om två män som fjantar runt i jungeln och fiender som siktar som de var både blinda och döva till skojfrisk musik och hela skiten känns i allmänhet rätt oengagerad.
Dock är det något med Bo Svensons loja och lökiga framtoning samt Anita Ekberg som drottningen av amazonaskvinnorna som räddar rullen från totalt magplask.

All effektbudget verkar dock ha gått till papier-maché krokkofant som hugger lite trött i vattnet i en scen, med tanke på gummiormen ala valfri leksaksbutik som hoppar på våran hjälte.

Två  Didde.

//Carlo

The Cabin in the Woods

Roffe and friends are back with a vengeance!

Jag hade föga aning vad man hade att vänta av detta Joss Whedonianska verk när vi klev in i den öde biosalongen.
Typ lite Battle Royal goes Cube? Sanningen är så mycket mer episk än så.
Denna nyklassiker till horrormacka har allt. Det haglar klichéartade karaktärer likt explosiv diarré mot en fläkt , blodet sprutar, det är galghumor(och vad jag kallar för "Death Race 2000-humorn") och allt är helt jävla underbart oseriöst.
Jag säger bara en sak: Death by penetration av en fucking enhörning.

Vi får följa fem vänner som ska till den öde stugan i skogen, allt verkar helt kosher tills de möter den obligatoriska whitetrash gubben med tuggtobak som inte helt subtilt hintar om att olustigheter har hänt i stugan de ska till.

Man kanske borde anat oråd när källarluckan slås upp helt magiskt till en spooky as fuck källare.

Men vaffan , vem bryr sig , vi drar dit!

Häng me här! Som Aschberg skulle ha sagt det. Du kommer inte ångra dig, det här är lätt den skönaste skräckrullen på mycket länge.

Fem Diddes av fem möjliga. Visst , CGI-effekterna är till viss del tvivelaktiga, men vad gör det, när man får slakt deluxe på de mest imaginära visen!
Alla Thorfans kan sukta efter hunkmeistern Chris Hemsworth som passar som handen i handsken som "the Jock" och Kristen Connolly får vi se som rådjursögd oskuld.

TRAILER

//Carlo