torsdag 1 december 2011

Apollo 18 (2011)

I jymden kan ingen höra dig gråta.

Jaha nu ska Carlo komma och klaga igen.
Året är 1973 (enligt IMDB inte fan minns jag det) och vi får följa tre astronauter
som blir skickade på ett hemligt uppdrag till månen. Väl där hittar de en rysk månlandare , där alla tycks ha dött en horribel död.
Vad är det som har hänt egentligen? och vad är det som kryper runt i skuggorna?

Ett hett tips till effekteamet , det är en bra idé om  det i allafall nästan ser ut som folk befinner sig i tyngdlöst tillstånd när de är i rymden.

Ett förslag om man ska göra skräckfilm är att man får någon slags feeling inför karaktärerna så man inte sitter och hoppas på att de ska dö så filmhelvetet ska vara över.
Man får heller ingen som helst klaustrofobisk känsla , vilket torde vara omöjligt att misslyckas med i ett rymdäventyr i ett trångt rymdskepp/rymddräkter och creepy crawling aliens.



En Didde som sitter med halvöppna ögon och med lite dregel i mungipan. En etta endast för att det utspelar sig i rymden , och rymskräck kittlar alltid lite extra skönt i kistan.

//Carlo