En realistisk och underbar tysk wurst-macka där poänglöshet är bra.
Vi ramlar in mitt i handlingen och får träffa Michael, en småful (realism bara där) och lite lagom tråkig samt smått osympatisk kille som ska återlämna nycklar till sitt ex.
Han hyser även en förhoppning att de ska bli tillsammans igen, men kommer han ens få se henne igen?
När han kommer till hennes lägenhet står allt inte rätt till, istället för att träffa sitt ex möter han en mystisk kille som sitter fast i ett element, samt en 15 åring pojkvasker.
Strax sliter sig knutten från elementet and hell breaks loose, han tuggar fradga och verkar helt överväldigad av ilska.
Vår antihjälte och lillgrabben låser in sig i lägenheten och upptäcker snart att detta inte var en isolerad händelse.
Deras förhållande är härligt icke existerande och ..liksom sådär lamt och lite krystat.
Vid ett tillfälle klär Michael sig i en björnräkt och knaprar på kaninmat i någon slags ironisk desperation över situationen han befinner sig i.
Det tillverkas lite vapen som inte ens fungerar och fler och fler zombies bryter sig in i lägenhetskomplexet.
Jag får nästan lite ståfräs av att se lite mer realism än det fagra och ack så dåligt skådespelade
Hollywoodfolket, som springer från zombies samtidigt som kläderna faller från deras inoljade kroppar och de koppulerar i väntan att bli uppkäkade.
Okej jag kanske överdriver en smula men ni fattar, rattar i all ära men ibland är det kul när det känns äkta.
Denna film är som ett kort snapshot av vad som drabbar ett litet lägenhetskomplex och dess innevånare mitt i en zombieapokalyps.
Det är minimalistisk, här kommer inga soldater patriotiskt stövlande och inga gråtmilda tal hålles.
Jag gillart.
Det är snabba zombies ala 28 dagar senare men med en twist.
Rullen är bara 59 minuter och filmen tappar således aldrig tempot.
Det enda som man kan tycka snuddar lite vid osten är slutet, men jag tycker ändå det är acceptabelt.
Se den om du söker mer seriösa zombiemackor och en smula mer realistisk feeling, är du ute efter rattar och roligt gore är du helt fel ute denna gång.
Fyra och en halv glada tyska Didde.
//Carlo
