söndag 24 april 2011

My Soul To Take

Okej lite Wes Craven tänkte jag men inte scream 4, utan My Souls To Take, teenslash med lite övernaturlig feeling och en liten skitort i mitten av ingenstans. Första intrycket skriker inte originalitet men lämnar öppet för en underhållande film iallafall.

My Soul To Take handlar om en liten stad i mitten av ingenstans där för 16 år sedan härjade en seriemördare vid namn Ripper, som visar sig vara en trygg familjeman med multipla personligheter som dödar sin familj och där själv när han hamnar i floden utanför staden men ingen kropp har hittats... 16 år senare så har det dykt upp en hög myter och tjafs kring denna tragedi och det finns dessutom 7 ungdomar som föddes samma dag som mördaren dog, och på deras 16 års dag så börjar dom dö av en och en av någon mysterisk mördare med en elak kniv.


Så är den bra då, med ett ord nej, hela filmen är en stor, stor klyscha, allt är klyschigt och det är inte gjort med humor alls, tycker jag. Det verkar som det inte var med mening det blev så eller så kanske den är tänkt att ses lite mer komiskt som Scream som exempel men man vet inte vad man ska tro här. Karaktärerna är med ett enda ord horribla och ointressanta, möjligtvis är huvudpersonen Bugs syrra lite intressant, hon verkar arg och så... men för att vara helt ärligt, jag försöker bara komma på något positivt att säga. Morden är väll okej men inte mer än så. snabba och blodiga men tja inget speciellt. Dessutom ser man nästan aldrig en kniv gå in i nån men massa, massa fötter som det droppar ner blod på... Just det, mördaren tycks vara sångaren i Lordi, inget negativt om det, men lite kul ändå. Just det, dialogen är skit, riktig skit.

Så betyg då, den får trots allt 1,5 Didde poäng, den är inte helt bortkastad tid, våldet/gore, 1,5 poäng kul med blod och sånt men ville se mer. Och återigen, aldrig får jag en film med hunkar eller boobs, 0 poäng. Man tycker att Wes Craven hade kunnat försöka rädda en skitfilm med lite silikon och inoljade pojkbröst...

TRAILER




/Tuppen

söndag 17 april 2011

Vanishing on 7th street

Hayden Christensen (han som spelar Anakin Skywalker i den där horribla filmen ni vet , I dare not speak it's name) har åter igen joined the dark side, denna gång ironiskt nog  vid namn Luke.

En helt vanlig dag som alla andra i Detroit, har folk helt sonika försvunnit ut i tomma intet för att endast lämna en hög kläder efter sig.
I samma veva har även strömmen , till större del, slutat fungera och det blir jävligt mörkt.
Man kan även skymta mystiska,ljusskygga skuggor som sveper i mörkret.
Av någon anledning har inte alla människor blivit slukade av mörkret, utan vi får träffa en handfull "överlevare" (bland annat Luke) som febrilt försöker förstå vad som hänt.

Varför blir natten bara längre och längre? Varför försvinner folk när de inte vistas i skenet av ljus? Varför är just jag kvar?
Frågorna är många men svaren är få.
En av våra överlevare hävdar sig hört något liknande hända en koloni för en herrans massa år sedan, alla bara försvann.. som att reboota liksom.
Vem eller vad som vill reboota världen är frågan, och kommer de överleva när alla ljuskällor försvinner en efter en?

Man måste medge att denna film har ett väldigt annorlunda koncept, man får mer katastrof/överlevnads-feeling än klassisk horror.
För speciellt läskigt är det ju garanterat inte, men det är ju alltid kul att se folk i överlevnadsituationer, om än övernaturliga sådana.

Man fastnar helt klart i storyn även om karaktärerna inte alla gånger är så engagerande, samt att slutet suger ballefjong.
Det känns rumphugget och banalt, och det är synd på ett så annorlunda koncept.

Se den om du gillar mystiska filmer,som lämnar de flesta förklaringarna åt fantasin.
Förvänta dig dock ingen orgasmisk upplevelse, det är en hel del stora hål i den här osten.
Jag vill även påpeka att Tuppen blev så förargad av slutet att jag ett tag trodde han skulle slå sönder soffbordet till brasved with his bare hands , samt elda upp tv'n på denna brasa, men han lugnade sig efter en stund.
Bara som en förvarning om vad som kan ske om du ser denna film.

Tre tveksamma Diddes som vissa dagar känner sig som två och en halv.
            TRAILER


 //Carlo

lördag 16 april 2011

Battle: Los Angeles

Då är det dags igen, Battle: Los Angeles, aliens vs Amerikanska marinsoldator, bojaka! Efter initiala problem (PS3 tyckte inte filmen var helt legalt införskaffad... visste inte ens att den kunde göra sånt) så var vi igång.

Det första som möter en är i stort att man får träffa sgt. Nantz (spelad av Aaron Eckhart) som är en deppig soldat som verkar ha förlorat en hel del soldater i strid, men vem bryr sig, kort efter det börjar ett meteoritregn landa i havet utanför LA och NASA noterar snabbt att meteoriterna innehåller nått mekaniskt! Okej ni inser självklart vad som komma skall (Roffe and friends följare är smarta män och kvinnor med en utsökt filmsmak), jo man skickar dit the good old fashion marines! Kort därefter börjar slakten av människor när de robotliknande rymdvarelserna påbörjar anfallet mot LA.

Vad ska vi säga om filmen, först och främst rymdvarelserna, det är trots allt därför vi är här eller hur? Ja designen är bra, ska inte avslöja för mycket men idén är bra och den är snyggt genomförd. Dessutom så gillar att skjuta mycket och hårt, med sig har dom en uppsjö av coola maskiner och vapen och för en gång skull känns det lite mer genomtänkt, i de flesta filmerna känns som att alla rymdvarelser kommer med den där superrymdmaskinmojängfordonet... det täcker alla deras stridsroller. Här kommer dom med en uppsjö vapen och fordon vilket var härligt.


 Nåväl vidare då, när det kommer till marinsoldaterna det handlar om så finns det väl både bra och dåligt, först och främst, alla ser ut att vara cirka 18-19 år och som en vän till mig sa "enbart i Hollywood utkämpas krig av 30 åriga män" så den detaljen gillade jag, Michelle Rodriguez får en roll där hon inte ska vara sexig soldat, eller hon är tjej så hon ska vara supersoldat för att vi inte ska hamna i stereotyper... hon är ingendera, en annan soldat i uniform och hjälm (hon får inte ens en mysteriskt aliensyra på sina kläder!!!!). Däremot är jag inte förälskad i Aaron Eckharts karaktär, känns klyschig och tja helt enkelt tråkig.

Sista delen, handlingen, den är väll okej, bad guys kommer, vi slår tillbaka det går fram och tillbaka sen ska vi försöka spränga the one point som är deras svaghet, inget nytt under solen här alls! men det är banne mig kul att se, det är spännande, det är fartfyllt trots bristen på originalitet så hade jag genuint kul när jag såg filmen.

Betyget då, 3,5 glada Diddes, manuset och Aaron Eckhart drog ner den från en solklar 4:a, Våldet är  kul men goret är väldigt lågt så 3 poäng där, boobs blir 0 poäng och hunkar får 0,5 poäng för en svår Aaron Eckhart men vart är det bara bröstet? eller ens en tajt t-shirt! har helt klart varit en brist på storbystade damer som får kläderna avrivna av monster samt muskulösa killar som måste ta av sig skjortan på grund av värme/smuts dom senaste filmerna för mig... :-(

TRAILER



/Tuppen

torsdag 14 april 2011

Dorothy Mills


Platinablonderade barn är alltid lite ondskefulla. Se bara på Kissie! Juust Kidding kids, believe in Jesus.
I detta fall får vi möta Dorothy, en sönderblonderad irländsk unge/tonåring..something som bor på en liten och mycket religiös ö. Hon misshandlar en bebis som hon sitter barnvakt åt men menar själv hon att aldrig ens var där!

En psykolog från den stora staden åker till ön för att utreda vad som pågår.
Dorothy verkar mer än lite personlighetsstörd och varierar mellan att vara en treåring och ibland vråla som en fotbollshulligan, samt ibland även whitetrashmorsa som super och dansar med folk i grismask.
För att göra jobbet svårt för psykologen bor det givetvis massa galna irländare på ön som  är bonniga och inte gillar folk från den stora staden. Speciellt inte en som träffar Dorothy, de kanske vill spänna på sina får ifred vad vet jag.

Så hur ligger det till, är Dorothy besatt eller lider hon bara av multipla personligheter? Den som lever får se.

Ett stort problem, i min humbla mening, är att rullen aldrig är speciellt läskig (som jag ändå tycker framsidan antyder att den skulle kunna vara).
Inte ens spök-elgitarren är läskig, det brukar ju annars vara ett säkert kort..eller något.
I stället känns hela lite som ett långdraget avsnitt av hem till gården, och det kan aldrig vara en bra grej.

Nä.. två Didde. Bra skådisar, visst det är fint med gröna kullar åså. Men nej,på tok för mycket drama för min smak.
               TRAILER 


//Carlo

onsdag 13 april 2011

Cop Out

Cop Out är en riktigt skön actionkomedi av den gamla skolan, med skådisar som även de tillhör den gamla skolan - Bruce Willis och Tracy Morgan. I en stor biroll ser vi dessutom störtsköna Adam Brody [Seth Cohen i The OC] som ger filmen en extra diminsion med en übertöntiga och samtidigt stöddiga poliskaraktär.

Anyways. Bruce och Tracy bråkar med polischefen och blir avstängda utan lön i en månad. Pengarbristen gör att Bruce måste sälja sitt überdyra baseballkort för att ha råd att sponsra sin dotters bröllop.

Just som Bruce ska byta Baseballkortet mot en massa cash blir hobby-samlarsaker-butiken rånad av en två helt störda snubbar [bland annat Seann William Scott].

Så vad händer nu?

Bruce och Tracy sätter av efter skurkarna som snott Bruce baseballkort. Och på ett eller annat sätt dras de in i en konflikt med stadens nya knarkkung.

Resten kan ni räkna ut själva. Det blir actionmacka med biljakter och en hel jävla massa skratt.

Det som egentligen är bäst med filmen är dock karaktärerna. Alla är rejält skruvade och helt jävla fantastiska så att man älskar dem. Bruce är Bruce med en twist. Tracy är en neurotisk tönt som tror att frugan är otrogen och gör allt sjukare grejer i sin svartsjuka. Bad Guysen är helt twisted. Alla andra karaktärer av rang är även de helt underbara. Lovely!

TRAILER

Betyg?
4 av 5 old school happy Didde. 5 av 5 hunks för Bruce och Tracy. 2 av 5 boobs för snygga men påklädda brudar. 1 av 5 gore - det är en snäll film.



//Nomman

Cargo

Som vi alla vet så finns det vissa typer av filmer som gör en så där extra glad, och jag vet att sci-fi skräck kittlar er just på det rätta sättet, lönlöst att försöka förneka det. Men om den dessutom är tysk! ja det spontana känslan är väl att dra ner byxorna för en lyckorunk, så här får ni... Cargo!

Cargo utspelar sig i en framtid då människan har lyckats göra jorden obebodd genom allmän miljöförstöringar och allmän promiskuöst beteende (min egna tolkning) så människan har fått lämna jorden bakom sig. Dom flesta bor på rymdstationer eller rymdskepp men ett fåtal lyckosamma eller rika har flyttat till den enda planet som också är beboelig vid namn Rhea som människan har gjort beboelig. Till detta kan man lägga till en terroristgrupp som vill att folk ska sluta använda maskiner eftersom maskiner ledde till alla problem man nu har.

Filmens huvudperson är Laura som tagit ett jobb som läkare på ett transportskepp som ska transportera byggmaterial till en obemannad rymdstation för att få ihop pengar för en resa till Rhea där hennes syster och dennes barn bor. Resan ska ta 8 år fram och tillbaka och varje person sitter sitt pass själv, dvs. massa månader i ensamhet. Under Lauras pass börjar hon höra och se saker som tyder på att någon annan är ombord.



 Nåväl, vad ska sägas om filmen, den är i stort väldigt bra, miljön är trevlig, storyn är helt okej och i stort gillar jag karaktärerna i filmen. Jag gillar också när man kan få in historian bakom filmen, dvs. vad framtiden är inte genom en lång text i början (oftast grön av någon anledning...) utan genom snyggt lagda konversationer, tv inslag osv. Detta lyckas Cargo med.


Det enda man kan klaga på är att relationen mellan huvudpersonen Laura och karaktären Samuel är underlig och lite onaturlig. Storyn är bra men skulle kunna vara lite mer orginell. för mig är det dessa två faktorer som håller ner betyget.

Bör nämnas att det inte är riktig sci-fi skräck inser man, i stil med Event Horizon eller Pandorum som exempel, utan kanske sci-fi thriller, lite mer åt det håller. Hur som haver, fyra glada Didde poäng, våldet får den 1 poäng i, lite i överkant kanske, det är faktiskt inte en speciellt våldsam film och boobs och hunkar får den 0 solida poäng i, skeppet ska vara dåligt uppvärmt och dom klär sig konstant som att det är kallt också.

TRAILER



/Tuppen

Blastfighter

 Lumberjack farsa goes Rambo.

Vi möter Tiger, en föredetta polis som sköt ihjäl snubben som dödade hans fruntimmer.
Nu är han klar med att tappa tvålen i duschen och kommer ut ur finkan för att återvända till sin hemstad.
Där bor det massa galna trailertrashgrabbar som skjuter rådjur, so far so good men det visar sig att de ska sälja rådjuren till en galen kines som ska göra medicin av dessa,och måste således låta djuren vara vid liv när de säljs.
Detta upprör våran hjälte Tiger, det nästan fladdrar i mustaschen på honom av ren ilska.

När trailertrashen skär halsen av hans rådjursunge han har som husdjur blir han givetvis vansinnig.
Någonstans verkar han även få ett helt galet gevär med missiler,bomber och gas av en god vän , samt träffa på sin dotter.. som han har en smula..tveksamt förhållande till.
Han gillar att binda fast henne i skärpet och hon ser allmänt betuttad ut i sin far.

Skit händer och Tiger hamnar i krig med trailertrashfolket, och goes Rambo on their asses. Gömmer sig i lövhögar, stryper folk till höger och vänster.
Dessvärre låter detta så mycket bättre än det i själva verket var.

Det är långa sega transportsträckor och man får en känsla av att filmen ville vara rätt djup, när allt man vill se är galet våld och action.
Det går aldrig riktigt ihop.
Plus att alla relationer är mystiska som bäst.
Ej heller hade dvdutgåvan några porrtrailers, såsom i Hands of Steel , till allas våran besvikelse.


Nej, det krävs extremt glada vänners lag, internskämt och allmän uttråkning om man ska ge sig på denna macka.
Tre Didde. Nada löks,för lite våld. Man får väl medge att farsan är en äkta hunk med Magnum-mustaschen,men det är fortfarande inget direkt uppseendeväckande.
TRAILER



//Carlo

lördag 9 april 2011

Season of the Witch

Nicolas Bur och Ron Pärlman är korsriddare men tröttnar på att döda oskyldigt folk in the name of the lord.
På väg hem hamnar de i en stad som blivit föpestade med pesten. Man tror att det är en ung brud som givetvis är häxa, som ligger bakom sjukdommen.
Man ber således Pärlan och buren att transportera häxan till sin rättegång , genom skog och mark.

Till sin hjälp har de bland annat helt otippade Stephen Graham (vi minns honom som Combo i This is England samt Tommy the tit i Snatch)och nån präst.
Nicolas Bur är osäker.. är detta verkligen en häxa, eller endast ett stackars kjoltyg som bara råkar vara jävligt stark och ha mystiska krafter?



Vi som är stora fan av The Warlock, blev ju helt till oss i trosan över att det skulle komma en witchcraftig rulle. Sådant är ju alltid härligt.

Nicolas cage peruk överjävligt ful ,och det finns inte mycket att säga om hans skådespeleri .. men man älskar Nicolas endå, på något vis.
Och Ron Pearlman
Är ju alltid Ron. Han behöver bara vara där och ha sitt monkeyface för att man ska bli nöjd.

Dessvärre räcker det inte riktigt till, man blir ganska ordentligt besviken av slutet, och även av Buffy-effekterna samt en extremt fjantig Demonröst.

Underhållande? Jorå! Sköna miljöer och sminket är bitvis fint och äckligt. Men ett så fruktansvärt platt slut ,samt att dom verkar ha hyrt in mellanstadielever till att göra CGI effekterna. Synd på en så annars lovande rulle.

Se den om du verkligen gillar medeltida settings och häxkonster, trots all skit finns det några guldklimpar att ta tillvara på.

3 häxDidde!
                 TRAILER


//Carlo