måndag 24 januari 2011

A Serbian Film


När en film börjar med att en 9-årig grabb sitter framför TV:n och tittar på en porrfilm med pappa i huvudrollen - då vet man att man dragit vinstlotten. Så kände jag när jag slog på den här filmen, och så kände jag hela vägen. Herregud - varför ser jag inte på serbisk film oftare?

Filmen kretsar kring Milos, en avdankad gammal porrstjärna som lever tillsammans med sin familj någonstans i Serbien. På dagarna är han en vanlig pappa, som tar hand om sin son och hjälper frugan med dittan och datten. På nätterna dricker han whisky och njuter av att titta på sina gamla porrfilmer tillsammans med frugan.

En dag dyker en gammal porr-kollega upp med ett fantastiskt erbjudande - för en veckas filmande kommer Milos att få tillräckligt med pengar för att leva gott resten av livet. Allt han behöver göra är det gamla vanliga; att knulla och förnedra kvinnor framför en kamera.

Ju länge filmningen lider desto mer börjar Milos misstänka att det är något konstigt med filmen. Barn tittar på när han har sex. Kvinnor biter honom i kuken. Kameramän stryper honom. Men han vet inte säkert om något är fel? Kanske är det bara han som inbillar sig att det är konstigt?

När regissören ropar "Newborn Porn" bestämmer han sig dock för att ta det säkra före det osäkra och säga upp sig. Men kommer regissören att tillåta det? Eller kommer hans eget psykotiska-porr-undermedvetna att tillåta det?

Slutligen så utvecklas det här till den absolut obehagligaste film jag någonsin sett. Fy fan. På gränsen mellan fantastiskt och rakt igenom vedervärdigt!

Sanslöst sjuk film! 4 av 5 äcklade men våldskåta Diddar. 2 av 5 boobs. 1 av 5 hunkar. Dessutom 5 av 5 gore. Minst. Absolut minst.

TRAILER (kräver inloggning för verifiering av vuxen-innehåll)

//Nomman

söndag 23 januari 2011

Unstoppable

Disclaimer: Jag känner att jag recenserat lite för mainstream filmer på senare tid. Jag lovar att bättra mig och återvända ned mot djupen av riktig filmkultur igen!

En tågtekniker slarvar och struntar i att koppla i auto-bromsarna när ett tåg med 29 vagnar (varav flera explosiva och giftiga, så klart) ska rullas över till en annan depå stationen. Tågchauffören i samma tåg bryter mot alla regler och hoppar ur tåget(!) för att vrida om en spårväxel som ligger fel. När han hoppar ur bestämmer sig tåget dock för att växla över från friläge till full fart, och plötsligt är katastrofen ett faktum. Ett högexplosivt och förarlöst tåg dundrar fram i full fart på stambanan genom Pensylvania.

Samtidigt rullar ett annat tåg ut på stambanan i motsatt riktning, ombord finns lokföraren och veteranen Frank (Denzel Washington) samt nyanställde konduktören Will (Chris Pine).

När tågbolaget gång efter annan misslyckats med att stoppa det skenande tåget, som nu närmar sig storstaden Stanton (där tåget förväntas spåra ur och explodera på en oljereservoar), bestämmer sig Frank och Will för att ta sig an uppdraget. De är ju trots allt de enda med rätt kompetens som befinner sig tillräckligt nära.

Jag tycker ofta att katastroffilmer har en tendens att vara extremt orealistiska och löjliga, men jag tyker trots allt att denna är ett undantag. Det kan i för sig bero på att jag som recensent har absolut noll kunskap om tåg och tågtrafik. Men vad gör väl det? Huvudsaken är att jag blir övertygad. Och det blir jag. Faktiskt. Jag är nog lite dum i huvudet!

Filmatiskt sett så tycker jag att filmen håller ett bra tempo, och tack vare en uppsjö av olika karaktärer på och vid sidan av spåret blir man aldrig direkt uttråkad - trots att filmen i stort sett enbart är en lång tågresa.

Betyget blir därför 3,5 glada och tågkåta Diddar. Förvånansvärt gott boob-betyg får filmen också tack vare Franks döttrar, 2 av 5. Hunkar? Jo Chris Pine är ju fin. Dock ej avklädd. 2 av 5. Gore? Njae asså.. 0,5 av 5. Och då är jag generös.

TRAILER



/Nomman


Wrong Turn

Wrong turn utspelar sig i bergen i West Virginia där folk har försvunnit mysteriskt under en lång tid, det finns en legend om de psykotiska bergsfolket som muterats genom extrem inavel och därav blivit starkare?

Filmen börjar med att man får följa Chris, en storstadsbo som är på väg till ett viktigt möte men motorvägen är avspärrad så han tar en obskyr grusväg för att komma fram, där krockar han med en bil som står parkerad på vägen. Det visar sig att den tillhör fem campare som har fått punktering för att någon har spänt taggtråd över vägen.

Lätt irriterade börjar dom traska vidare i jakt på en telefon men lämnar kvar två personer för att vakta bilen och här börjar själva filmen. Inte helt oväntat börjar dom bli jagade av dom inavlade superstarka monsterna som vill ha dom för sitt speciella grytrecept garanterat smaskigt!


När väl jakten sätter igång blir filmens problem uppenbara, detta är en film man bara sitter och är frustrerad över deras agerande, som exempel när dom är jagade av monstrena som då befinner sig i en bil så bestämmer dom sig för att stanna och tja prata på ett av dom få ställena i bergen där det går en väg! Lika så är en av karaktärerna, en tjej vid namn Carly som åtminstone var femte minut måste få psykbryt, sätta sig ner och vägra gå vidare. det är väldigt många frustrationsscener.

En annan sak som irreterar en är våldet, det är snabbt, blurrigt och ofokuserat. Du ser knappt vad som händer och för en slasher film känns det... tja helt enkelt fel! Visst styckade kroppar och sånt är snyggt gjort, lika så inavelgossarna men det räcker inte.

filmen får 2,5 Diddes, den var inte bra men jag ångrar inte att jag såg den dvs. vill ha tillbaka 1 tim och 20 minuter av mitt liv. Våld/Gore 1,5 poäng, det var inte så bra. Hunkar, tja 1,5 visst har Chris (spelad av Desmond Harrington) bra hunk faktor men han tar aldrig! av sig sin skjorta trots lite blod, smuts och svett WTF! Boobs blir lite bättre med 2 poäng, tjejerna har konstant på sig tajta toppar men förvånansvärt nog för en sådan här film blir det inte mer än så. Avslutningsvis, en film som lämnar en besviken.

TRAILER


 //Tuppen

lördag 22 januari 2011

Date Night

Dete Night börjar som precis vilken romantisk komedi som helst. Det äkta paret Phil (Steve Carell) och Claire (Tina Fey) är ett alldeles vanligt par, med alldeles vanliga problem. De har två barn, tidskrävande jobb och inte särskilt mycket tid över för varandra. Trots det tycker de bra om varandra, även om väckarklockorna går igång när ett par i deras bekantskapskrets bestämmer sig för att separera. Kan det vara så att de, Phil och Claire, också ligger på ruinens brant utan att veta om det?

De bestämmer sig för att bryta rutinerna, och tar sig en kväll in till Manhattans finaste restaurang för att äta en romantisk middag. Eftersom det är stadens finaste restaurang, och de inte bokat något bord, får de förstås inte plats. Det löser Phil dock genom att låtsas att de är ett annat par, som står med på gästlistan.

Mitt under middagen dyker dock två skumma typer upp, och ber Phil och Claire att följa med. Dessa tror att det är restaurangchefen som upptäckt deras fusk, och följer lydigt med. Typerna visar sig dock vara något helt annat, och tror att Phil och Claire har något som tillhör en farlig maffiaboss.

Filmen utvecklas till en härlig förvecklingskomedi där både Carell och Fey är strålande i sina respektive roller.

Jag kan faktiskt inte komma på något negativt alls att säga om filmen. Det är en klockren komedi som är hysteriskt rolig från början (ptja nästan, starten är aningen seg) till slut. Rekommenderas.

Slutsatsen blir 4 av 5 lyckligt skrattandes Diddar, 2 av 5 guppande bröst för ett par spännande scener mot slutet av filmen, 2 av 5 hunkar tack vare en man i bar överkropp, samt sanslösa 0 av 5 gore.


//Nomman

torsdag 20 januari 2011

Open Water 2: Adrift

 Hur denna vedervärdiga macka lyckats skrapa ihop 5 pinnar på Imdb kommer jag aldrig förstå.
Jag ber om ursäkt redan nu om denna recension innehåller faktafel; det blev en väldig massa surfande och ljudliga suckar för min del under filmens gång.

Varför jag gör detta mot mig själv? Jag måste vara en idiot. Det är den enda anledningen till varför man skulle vilja se en film som denna.

Filmen ska vara "based on a true story" , en story som inte går att hitta på hela interwebben. Med andra ord, ja det är en sann historia att folk åker segelbåt.
Vi får träffa en brud, vars farsa drunkande när hon var liten kotte,vilket har gjort henne livrädd för vatten.
Hon har med sig en liten unge, en kille, sen är det x antal par som joinar.. typ.. 2-3.

Folk ligger runt(obs inga kul ligg-scener),hånglar och har mongotråkiga dialoger.De åker segelbåt.Sen ska man bada. Men ingen kom ihåg att dra ut bryggan.Så man kommer inte upp i båten igen.

Brudar skriker hysteriskt,som bara hollywoodbrudar kan.
Grabbarna fäktar med knivar och cepar runt i allmänhet utan någon uppenbar känsla för självbevarelsedrift.
Jag knyter mina nävar i tyst ilska och önskar att en megalodon snart ska dyka upp och käka upp alla .
No such luck.
Om du inte fattar det extremt kryptiska slutet är du inte ensam, men frågan är varför man ska bry sig över huvud taget.

Spoiler:
Djurskräck utan djur. Kul..
//Spoiler

Nej det här var fan inte kul någon stans. Man är helt likgiltiga till de medelmåttiga übertråkiga hollywood-serie-stereotypa karaktärerna.
Jag säger som med Meth ; not even once!
en halv Didde som vill ha sina 95 minuter tillbaka.
                     TRAILER



//Carlo

onsdag 19 januari 2011

Triangle








Denna film är lite som den där snubben som läst mycket böcker och gärna tror att det gör honom smart. Ni vet, han kan bullshitta en del men argumenten håller inte riktigt.



Vi får träffa en brud som ser ut som en kanin ,som går runt i samma pose med uppspärrade ögon och ser förvirrad ut hela filmen igenom. Typ såhär:


Hon åker iväg på segeltur med några goda vänner.
Helt plötsligt kommer det mörka moln och de måste ta skydd på ett stort skepp som kommer åkandes.Tuff tuff. osv.
Här inne händer det skumma grejer och kanintjejen känner sig som att hon får deja vu hela tiden.
Vad är det igentligen som pågår på detta mystiska skepp? Har kaninen faktiskt varit här förr?

Det blir mindfuckandes till höger och vänster, men det håller inte i slutet dessvärre.
Plus att man inte orkar se brudfan gå runt med flugfällan öppen och se förvånad ut en hel film.
Det är , vill jag endå påpeka, rätt spännande att se hur de tänker knyta ihop påsen och det är helt klart en mer originell skräckis, dessvärre känner man sig lite snuvad på konfekten rent logikmässigt i slutet.
Lite kryptisk recension må hända, men  man skola icke spoila.

Javettefan.Gillar du minfuck är detta helt ok, men jag har svårt att komma över hålen i Storyn.
3 mindfukkade Diddes.
                 TRAILER



//Carlo

Monsters


I en nära framtid har NASA hittat bevis på utomjordiskt liv i vårat solsystem, och skickar en rymdsond att hämta vävnadsprover. När rymdsonden ska landa på jorden igen inträffar dock en olycka, och den crashar över norra Mexico. Vävnadsproverna trivs förträffligt i den mexikanska hettan, och snart tvingas man evakuera halva landet. Längsmed den amerikanska gränsen byggs en enorm mur för att hålla varelserna borta, och rakt genom mexiko upprättas en hårdbevakad gräns.

Sex år senare är Andrew, en cynisk och bitter fotograf, på uppdrag i Mexico. Uppdraget går ut att på att ta bilder på de attacker som blir allt vanligare längmed gränsen mot zonen.

När Andrew har sitt livs skop på gång ringer telefonen dock. Chefens dotter, Samantha, har varit på semester i Mexico och befunnit sig på ett av de attackerade hotellen. Chefen är nu utom sig av oro, och beordrar Andrew att se till att Samantha kommer hem oskadd.

Karta över den infekterade zonen.
Motvilligt accepterar Ander chefens order, och tillsammans med Samantha sätter han sig på ett tåg som ska ta dem till kusten. Därifrån ska de ta färjan till tryggheten i USA. Man kan ju ställa sig lite frågande till varför den stenrike chefen inte sätter sin dotter på ett flyg hem, utan på ett tåg i riktning rakt mot zonen. Men ställer man sig sådana frågor blir det inte särskilt kul att se på film, eller hur?

De får hur som helt krångel på resan, och måste färdas genom den infekterade zonen för att komma hem till USA.

Det som måste sägas till den här filmens fördel är att den, trots en del konstigheter, är tämligen unik. Den har alla attribut som man väntar sig hos en billig skräckfilm - men det blir aldrig en skräckfilm. Tvärtom blir det en ganska lugn (kärleks-)resa genom ett exotiskt framtidslandskap. Därtill finns en hel del ganska sublima men ovanligt välriktade ironiseringar över hur vårt (amerikanarnas) samhälle ser ut.

Tyvärr har regissören en lite för stor kärlek till mörka nattscener, varför stora partier av filmen blir ett jobbigt kisande mot TV:n för att försöka se vad som händer.

Det slutgiltiga omdömet blir trots allt 2,5 av 5 inspirerade Didde. Det kunde ha blivit mer - mycket mer - om regissören filmat lite mer i solljus, eller åtminstone kostat på sig strålkastare till nattscenerna. Men det är en unik film, och jag gillar den. Boobs? Dåligt där 0 av 5. Hunks? Njae, 1 av 5 för att vara generös. Gore? Tveksamma 1 av 5 även där.¨

TRAILER




//Nomman

Sunshine

Filmen utspelar sig i en snar framtid, hur snar får man inte reda på. Men tyvärr för de boende i den framtiden är solen döende och blir kallare och kallare för varje år. Så man skickar upp ett gäng astronauter för att starta solen igen, av okänd anledning så tappade man kontakten med det skeppet och efter 8 år skickade man upp ett nytt gäng astronauter med vad som verkar vara ett exakt likadant skepp, gissar att teknikerna på jorden höll tummarna för att det förra försöket inte gick åt skogen på grund utav ett mekaniskt fel...

Nåväl, skeppet är utrustat med en apparat som ska starta solen genom att skapa en ministjärna inuti den (jag vet, dom använder sig faktiskt inte av en atombomb som sig bör i denna typ av filmer t.ex. Deep inpact, Armaggedon, the Core) och på vägen mot solen så snappar dom upp nödsignalen från det förra skeppet! Mer än så vill jag inte säga.

Regisören Danny Boyle (mannen som gett oss trainspotting, 28 days later, 127 hours) har som vanligt gett oss en intressant film, hans fokus är inte bara på uppdraget utan allt runt det dessutom, hur varje person ser på sin roll med mera. Just detta gör filmen intressant och karaktärerna mer trovärdiga. Dessutom så är Cillian Murphy som vanligt fantastiskt bra. I det stora hela känns filmen trovärdig (så länge man går med på att man kan skapa en mojik som skapar ministjärnor och detta skulle rädda en döende stjärna), effekterna är i stort bra samt karaktärerna på skeppet är välgjorda.

Mindre bra saker då. Vi kan säga såhär tvisten mot slutet eller vad man ska säga är dåligt, dåligt genomtänkt. Fullt och orealistiskt på i princip alla plan, skulle gått att få bra om man hade tagit det lugnt med övertydligheten. Ni kommer förstå vad jag menar men det är min egentligt ända kritik måste jag säga.

Sunshine får 4 Diddes så se den, våld/gore nja 2 får den, det som finns kunde varit snyggare helt klart, boobs och hunkar nja finns väll lite prettyboys vilket ger den 1 poäng där och antar att tjejerna förtjänar 1/2 poäng, det är verkligen inte en sån film.

TRAILER



//Tuppen